GÄSP!
Trött i fötterna och huvet.. sömnig och seg... Jobbat sedan 11:45 till 10:30 vilket betydde att jag kom hem nu vid 11:30... Och i morgon ska man börja jobba vid 9:45... Och då ska jag stå i ett foto, vilket betyder att jag måste räkna kassan innan jag börjar jobba och hämta kasssan på ett annat ställe, klä om till arbetskläder och förhoppningsvis byta till shorts eller nått annat än långbyxor... För det är SJUKT varmt att stå ute i solen då man har långbyxor en hel dag då solen skiner för fullt!! blää...! så det betyder allts att jag MÅSTE vara på jobbet redan vid 9:20 ungefär... vilket i sin tur betyder att jag måste åka hemmifrån redan vid 8:20 hade jag tänkt för att det skulle vara svårt att ta sig dit i morgon hörde jag på samlingen i morse.. =/ men men... det ska nog gå iafl...
så nu ska jag bara skriva klart detta, dricka upp mitt te och gå och lägga mig... skulle ha varit så skönt att få somna brevid älsklingen! men men... i morgon tänker jag våldgästa honom =P mohahaha.. .jag vet.. jag är elak =P
så, natti natti på er där ute =P
Over And Out
Solen skiner
Vad det är skönt att leva då
Högt i topp går allas humör
Och det är det som susen gör
En stor värmebölja har nu dragit sig in över Svea Rike och jag är röd över hela bröstet.. Efter en heldagsutflyckt ut i skogen med hela gymnasiet för att grilla korv och spela brännboll resulterade i att man låg på en brygga och brände upp sig lite lagom mycket, samtidigt som man mumsade i sig en korv och spelade Neger och President =) Riktigt roligt^^ Och inte att förtiga, det försekom även brännboll innan det var dags att ta buss 821 hem mot Fintorp.
Men vad kommer mer än bara röda, eller bruna kroppar med för den delen. jo, det kommer svalkande vindar som smeker mot kinden och svalkar samtidigt som man senare på kvällen sitter utomhus och ler åt en paraplydrink som sakta slinker ner i gott sällskap. Kanske börjar det även bli dags för att dopp i det blå, och om man är äventyrlig nog kan man alltid smyga sig ut om natten och ta ett litet nakendopp ;-)
Att känna binden blåsa genom håret då man tar lilla flippern Putte-kock och åker iväg mot stugan på ön i skärgården. Att få känna friheten att ligga i en solstol på däck i stugan med bra musik och kanske en bok. Sedan långt där borta hör man hur det börjar vankas för en liten promenad bort till klipporna för att svalka sig, eller kankse står nu grillen klar och det är dags att njuta av en underbar grillkväll =)
Ja, sommaren har många spännande saker att bjuda på. Tråkigt nog så ska jag i alla fall jobba hela sommaren =( och kan då inte få känna blåsten vina genom håret mer än från Djurgårdsfärjan eller från bergodalbanorna på Gröna Lund som kommer att vara mitt hem under hela sommaren, 5dagar/vecka... Vilket slit... Men väldigt roligt =) Och det är ju bra =)
Men nu ska jag allt ta och krypa ner hos min älskling som ligger och läser.. Börjar bli lite trött och hans mage känns väldigt lockande just nu ;-)
Over And Out
Saknaden av Dig
När det känns så går jag ut i badrummet och drar upp tröjan och rör vid de vita märkerna som är mina ärr... Jag bär henne med mig vart jag än går."
- Allt för min syster, av Jodi Picoult
Om man har varit med om ett dödsfall så vet man att den första tiden hör, och ser man denne person framför sig hela tiden. Det går nästan inte en sekund utan att man tänker på den avlidne. Saknad och ensamhet kryper sig fram mellan tårarna som försöker bearbeta det som har hänt. Men, efter ett tag blir det svårare att höra, känna och framför allt komma ihåg hur den avlidne såg ut, rörde sig och pratade. Man glömmer, livsglädjen kommer tillbaka och man har dagar då man skrattar. Tankarna på den som har dött ligger inte lika nära längre. Men, då man blir påmind om den som har gått bort börjar man komma ihåg alla dessa egenskaper som personen hade. Saknade växer sig stark igen. Tiden läker alla sår brukar man säga, och det är sant på ett sätt. Ju längre tiden går ju lättare har man att glömma, det jobbiga och sorgen försvinner och ligger inte lika nära längre. Men man kommer alltid att komma ihåg den som man höll kär och älskade av djupet av sitt hjärta, även om man inte kommer tänka på det dagligen, varje sekund och varje timme. Tiden läker alla sår, ibland går det snabbt, och ibland tar det uppemot flera år. Jag har hört att det tar minst 7år att "glömma bort" den som man höll kär, som man hade levt ihop med hela livet, men efter dessa 7år så är saknaden, ensamheter och sorgen inte lika påtränglig längre att man kan prata om den avlidne utan att fälla en tår. Men det är sant, man kommer ALDRIG att glömma. Saknaden och sorgen är bara lättare att bära efter ett tag.
Idag har det gått 2år sedan min älskade frafar dog av en hjärtinfarkt. Han hade två veckor tidigare varit pigg och glad och firat sin 86:e födelsedag. Och under tiden av två veckor råkade han ut för två stycken hjärtinfarkter, den första klarade han, men den andra blev för stor så han avled strax efter att han hade kommit fram till sjukhuset.
Jag kan bara inte förstå, det har gått två år och det känns som en evighet sedan jag hade en farfar! Det jag försöker säga är det att två år är ju inte precis någon lång tid, men det känns som en evighet nästan. Man glömmer bort, tiden försvinner, och plötsigt upptäcker man att flera år har passerat. Lite läskigt faktiskt
Saknad och ensamhet kryper sig fram mellan tårarna som försöker bearbeta det som har hänt. Men, efter ett tag blir det svårare att höra, känna och framför allt komma ihåg hur den avlidne såg ut, hur han, rörde sig, pratade. Man glömmer, livsglädjen kommer tillbaka och man har dagar då man skrattar.
♥ Älskade Farfar ♥
En salig blandning av lavar och evolutionen
Haha, jag drömde nu natten till i måndags... Drömde att det spökade hos min farmor och att mamma och jag var hemma hos henne i köket på natten. Då mamma plötsigt säger att det spökar i farmors kök och att min släckt är förföljd av spöken.. Sedan mycket riktigt (efter dock väldigt lång tid så att jag blev ännu mera upptriggad) kommer det in ett levande spöke (som inte alls ser ut som ett spöke, utan mera som en levande person, men det är ett spöke) och jag vaknar till med att jag skriker tyst för mig själv så att jag iafl väcker älsklingen som ligger i sängen brevid mig ^^ (Älskar honom <3)
Asså, jag fattar verkligen inte hur rädd jag kan bli.. Jag överreagerar för minsta lilla sak, skrämmer upp mig själv och tillslut vågar jag inte ens se befinna mig i ett halvmörkt rum. Jag är verkligen livrädd!
Men samtidigt kan jag inte riktigt förklara vad jag känner. Ibland så känns det som att jag nästan är förföljd och att det är någon som jämt håller koll på mig och ser varje minsta rörelse som jag gör för att sedan hoppa fram och (visst detta kommer låta helt sjukt!) men hoppar fram och ska döda mig! Det är läskigt att gå ut ur hissen innan lyset i trapphuset har tänts, läskigt att befinna mig i källaren och främst av allt befinna mig på ett ställe där mörkret börjar infalla sig. Som man kankse förstår så är kvällen väldigt jobbig för mig, jag försöker att glömma bort och förtränga, men tankarna om att det ska finnas någon runt hörnet försvinner inte utan tanken och fantasin blir bara allt större, så stor så att den nästintill blir verklighet... Jag blir verkligen livrädd...!! Jag orkar inte vara så här rädd som jag är nu, för jag vet... nu när det fortfarande är ljust länge på kvällen kommer det en höst ganska snart dock, och då kommer denna känsla bara gro ännu större och rädslan kommer att växa så jag inte kommer veta vart jag kommer att ta vägen!! Snacka om att jag är fobisk och livrädd asså!!
Men men, jag ska försöka ta tag i detta beteende nu på något sätt... Så, jag ska allt ta och prova om kognetivbeteende terapi funkar... Ska ringa till ett ställe i morgonbitti och höra om jag kan ställa mig i deras väntekö.. (hoppas att det inte är så lång tid, för det kommer jag inte klara av! Jag kommer inte att stå ut verkligen!)
Men, fram tills dess är det bara att försöka kontrolera sig själv och försöka tänka realistiskt och se att det inte finns någon bakom nästa hörn som tänker hoppa på mig, eller att det inte finns någon i den lite mörka vrån... Men, usch vad jobbigt det är att försöka tänka så!! Undra hur länge jag klarar det utan att själv bryta ihop? =/
Ne, nu är det dags att ta upp naturkunskapen igen.. - s u c k -
Over And Out
Jobbet kallar. . .
Första helgen på jobbet... Började nu i fredags och jobbade hela helgen med att underhålla gästerna på Gröna Lund och se till att de verkligen får en upplevelse i Världsklass ^^
Som gäst på Grönan förväntar man sig att man ska bli omhändertagen och ha kul, en dag att minnas med många roliga stunder, och det vill jag verkligen lova... Du kommer att bli bemött av en otroligt trevlig personal som gör allt de kan för att hjälpa just Dig med det du ber om, oavsätt om det är att leta efter ett borttappat barn eller om du undrar vart toan är. Du kommer verkligen att få ett glatt och hjälpsamt bemötande av oss i personalen =)
Eller om du är en 5-kampare så kommer du säkert stöta på någon av personalen i 5-kampsspelen som kommer att be dig sjunga en barnvisa eller något annat konstigt som de kommer på att ni ska göra innan spelet startar, vad vet jag =P
För, visst kan det bli jobbigt och långtråkigt att stå där bakom ett spel i timmar och se på alla andra som går förbi med sockervadd runt munnen och stora godisvinster, därför är det även väldigt roligt för oss att se medelålders starka män sjunga imse vimse spindel och göra de roliga rörelserna till. Det är både väldigt roligt för oss som sköter spelet, men det kommer även vara väldigt roligt för 5-kamparna som sedan ser tillbaka på upplevelsen att ALLA i närheten kollar på just dem då de sjunger en barnvisa högt och tydligt inför hela omgivningen ^^
Det är just de gångerna som man glömmer bort hur länge man har stått i ståndet och hur mycket fötterna värker och magen kurrar för att man har blivit hungrig. Men det gör ingenting att det är jobbigt ibland, för det är så otroligt roligt iafl att se alla glada ansikten och att få dela ut 4kg godis till någon som blir jätteglad, eller något så enkelt som en liten häst till en 3åring som inte ens lyckades sätta en boll på rätt ställe. Men barnet blir så glad för att hon/han nu får denna häst av mig iafl.
Det är verkligen så otroligt härligt att se på människors ansikten att Jag har gätt dem en upplevelse som de kommer att komma ihåg med glädje. Det värmer i hjärtat att göra någon glad verkligen =)
Underbara sommarjobb säger jag bara ^^
Over And Out
Jaha, då var man här med nu...
Ännu en bloggare som ska försöka dokumentera sitt liv... Lyckades inte med bilddagboken, blev så jobbigt att först ta en massa kort hela tiden för att sedan ladda upp dessa till datorn för att sedan mixa lite med dem så det ser bättre ut... Ne, tacka vet ja att det är lättare att formulera sig med ord. Visst, en bild den säger mer än 1´000 ord, men lat som jag är så... ja, du kan säkert gissa. Så nu ska jag i varje fall ge denna blogg en chans, för nog kan det vara skönt att få skriva av sig lite ibland. Få slänga bort tankar som man tänker på, och bara skriva utan att tänka.
Jag läste en bok nu för ett tag sedan som jag skulle ta ut olika citat till svenska lektionen. Jag har verkligen Aldrig blivit så berörd av en bok som jag blev av denna. Allt för min syster heter boken och det är Jodi Picoult som har skrivit denna underbara bok, rekomenderar starkt denn bok!
Hur som helst så har jag i alla fall tänkt att dela med mig av ett citat (det kanske kommer något mera senare med).
"Det finns stjärnor på natthimlen som lyser klarare än andra, och när man ser på dem i ett teleskop så upptäcker man att det rör sig om tvillingstjärnor. De två stjärnorna roterar runt varandra och ibland kan det ta upp till hundra år att fullborde ett varv. De orsakar en så stor gravitation att inget annat kan finnas i deras närhet. Man kan till exempel se en blå stjärna och senare upptäcka att det finns en vit dvärg i sällskap - den första har en sådan lyskraft att när man såsmåningom lägger märke till den andra är det faktiskt försent."
Tänk att det verkligen kan vara, och är så, att man tänker så otroligt mycket på bara en person, denna person får all uppmärksamhet och omtanke som man kan skänka till en människa. Man gör allt för denna individ, verkligen allt som står i sin makt för att hjälpa, skydda och älska denna person. Men, det är så lätt att man blir blind inför alla andra som finns i närheten. Man ser inte hur andra kankse lider ännu mera och verkligen behöver hjälp, stöd och kärlek även dem. Och, om det verkligen går så pass långt att man aldrig upptäcker den andra kan det resultera i att då man först lägger märket till den andra är det faktiskt försent. Plötsligt upptäcker man hur ensam och ledsen den andra personen har varit. Att det nu är försent att bry sig om den andra lika mycket som man först brydde sig om den första.
Over And Out
