Jaha, då var man här med nu...
Ännu en bloggare som ska försöka dokumentera sitt liv... Lyckades inte med bilddagboken, blev så jobbigt att först ta en massa kort hela tiden för att sedan ladda upp dessa till datorn för att sedan mixa lite med dem så det ser bättre ut... Ne, tacka vet ja att det är lättare att formulera sig med ord. Visst, en bild den säger mer än 1´000 ord, men lat som jag är så... ja, du kan säkert gissa. Så nu ska jag i varje fall ge denna blogg en chans, för nog kan det vara skönt att få skriva av sig lite ibland. Få slänga bort tankar som man tänker på, och bara skriva utan att tänka.
Jag läste en bok nu för ett tag sedan som jag skulle ta ut olika citat till svenska lektionen. Jag har verkligen Aldrig blivit så berörd av en bok som jag blev av denna. Allt för min syster heter boken och det är Jodi Picoult som har skrivit denna underbara bok, rekomenderar starkt denn bok!
Hur som helst så har jag i alla fall tänkt att dela med mig av ett citat (det kanske kommer något mera senare med).
"Det finns stjärnor på natthimlen som lyser klarare än andra, och när man ser på dem i ett teleskop så upptäcker man att det rör sig om tvillingstjärnor. De två stjärnorna roterar runt varandra och ibland kan det ta upp till hundra år att fullborde ett varv. De orsakar en så stor gravitation att inget annat kan finnas i deras närhet. Man kan till exempel se en blå stjärna och senare upptäcka att det finns en vit dvärg i sällskap - den första har en sådan lyskraft att när man såsmåningom lägger märke till den andra är det faktiskt försent."
Tänk att det verkligen kan vara, och är så, att man tänker så otroligt mycket på bara en person, denna person får all uppmärksamhet och omtanke som man kan skänka till en människa. Man gör allt för denna individ, verkligen allt som står i sin makt för att hjälpa, skydda och älska denna person. Men, det är så lätt att man blir blind inför alla andra som finns i närheten. Man ser inte hur andra kankse lider ännu mera och verkligen behöver hjälp, stöd och kärlek även dem. Och, om det verkligen går så pass långt att man aldrig upptäcker den andra kan det resultera i att då man först lägger märket till den andra är det faktiskt försent. Plötsligt upptäcker man hur ensam och ledsen den andra personen har varit. Att det nu är försent att bry sig om den andra lika mycket som man först brydde sig om den första.
Over And Out
Jag har boken och den är stört bra! :)