En salig blandning av lavar och evolutionen
Suck, sitter och knådar ihop en liten uppsats till naturkunskapen, en uppsats om evolutionen, lavar, sjön och vad det finns för miljöorganisationer i Sverige... Verkligen jätte intressant...Eller inte! så det får bli ett litet blogginlägg nu om egentligen ingenting, utan bara en massa flumm, prat och tankar.. ^^
Haha, jag drömde nu natten till i måndags... Drömde att det spökade hos min farmor och att mamma och jag var hemma hos henne i köket på natten. Då mamma plötsigt säger att det spökar i farmors kök och att min släckt är förföljd av spöken.. Sedan mycket riktigt (efter dock väldigt lång tid så att jag blev ännu mera upptriggad) kommer det in ett levande spöke (som inte alls ser ut som ett spöke, utan mera som en levande person, men det är ett spöke) och jag vaknar till med att jag skriker tyst för mig själv så att jag iafl väcker älsklingen som ligger i sängen brevid mig ^^ (Älskar honom <3)
Asså, jag fattar verkligen inte hur rädd jag kan bli.. Jag överreagerar för minsta lilla sak, skrämmer upp mig själv och tillslut vågar jag inte ens se befinna mig i ett halvmörkt rum. Jag är verkligen livrädd!
Men samtidigt kan jag inte riktigt förklara vad jag känner. Ibland så känns det som att jag nästan är förföljd och att det är någon som jämt håller koll på mig och ser varje minsta rörelse som jag gör för att sedan hoppa fram och (visst detta kommer låta helt sjukt!) men hoppar fram och ska döda mig! Det är läskigt att gå ut ur hissen innan lyset i trapphuset har tänts, läskigt att befinna mig i källaren och främst av allt befinna mig på ett ställe där mörkret börjar infalla sig. Som man kankse förstår så är kvällen väldigt jobbig för mig, jag försöker att glömma bort och förtränga, men tankarna om att det ska finnas någon runt hörnet försvinner inte utan tanken och fantasin blir bara allt större, så stor så att den nästintill blir verklighet... Jag blir verkligen livrädd...!! Jag orkar inte vara så här rädd som jag är nu, för jag vet... nu när det fortfarande är ljust länge på kvällen kommer det en höst ganska snart dock, och då kommer denna känsla bara gro ännu större och rädslan kommer att växa så jag inte kommer veta vart jag kommer att ta vägen!! Snacka om att jag är fobisk och livrädd asså!!
Men men, jag ska försöka ta tag i detta beteende nu på något sätt... Så, jag ska allt ta och prova om kognetivbeteende terapi funkar... Ska ringa till ett ställe i morgonbitti och höra om jag kan ställa mig i deras väntekö.. (hoppas att det inte är så lång tid, för det kommer jag inte klara av! Jag kommer inte att stå ut verkligen!)
Men, fram tills dess är det bara att försöka kontrolera sig själv och försöka tänka realistiskt och se att det inte finns någon bakom nästa hörn som tänker hoppa på mig, eller att det inte finns någon i den lite mörka vrån... Men, usch vad jobbigt det är att försöka tänka så!! Undra hur länge jag klarar det utan att själv bryta ihop? =/
Ne, nu är det dags att ta upp naturkunskapen igen.. - s u c k -
Over And Out
Haha, jag drömde nu natten till i måndags... Drömde att det spökade hos min farmor och att mamma och jag var hemma hos henne i köket på natten. Då mamma plötsigt säger att det spökar i farmors kök och att min släckt är förföljd av spöken.. Sedan mycket riktigt (efter dock väldigt lång tid så att jag blev ännu mera upptriggad) kommer det in ett levande spöke (som inte alls ser ut som ett spöke, utan mera som en levande person, men det är ett spöke) och jag vaknar till med att jag skriker tyst för mig själv så att jag iafl väcker älsklingen som ligger i sängen brevid mig ^^ (Älskar honom <3)
Asså, jag fattar verkligen inte hur rädd jag kan bli.. Jag överreagerar för minsta lilla sak, skrämmer upp mig själv och tillslut vågar jag inte ens se befinna mig i ett halvmörkt rum. Jag är verkligen livrädd!
Men samtidigt kan jag inte riktigt förklara vad jag känner. Ibland så känns det som att jag nästan är förföljd och att det är någon som jämt håller koll på mig och ser varje minsta rörelse som jag gör för att sedan hoppa fram och (visst detta kommer låta helt sjukt!) men hoppar fram och ska döda mig! Det är läskigt att gå ut ur hissen innan lyset i trapphuset har tänts, läskigt att befinna mig i källaren och främst av allt befinna mig på ett ställe där mörkret börjar infalla sig. Som man kankse förstår så är kvällen väldigt jobbig för mig, jag försöker att glömma bort och förtränga, men tankarna om att det ska finnas någon runt hörnet försvinner inte utan tanken och fantasin blir bara allt större, så stor så att den nästintill blir verklighet... Jag blir verkligen livrädd...!! Jag orkar inte vara så här rädd som jag är nu, för jag vet... nu när det fortfarande är ljust länge på kvällen kommer det en höst ganska snart dock, och då kommer denna känsla bara gro ännu större och rädslan kommer att växa så jag inte kommer veta vart jag kommer att ta vägen!! Snacka om att jag är fobisk och livrädd asså!!
Men men, jag ska försöka ta tag i detta beteende nu på något sätt... Så, jag ska allt ta och prova om kognetivbeteende terapi funkar... Ska ringa till ett ställe i morgonbitti och höra om jag kan ställa mig i deras väntekö.. (hoppas att det inte är så lång tid, för det kommer jag inte klara av! Jag kommer inte att stå ut verkligen!)
Men, fram tills dess är det bara att försöka kontrolera sig själv och försöka tänka realistiskt och se att det inte finns någon bakom nästa hörn som tänker hoppa på mig, eller att det inte finns någon i den lite mörka vrån... Men, usch vad jobbigt det är att försöka tänka så!! Undra hur länge jag klarar det utan att själv bryta ihop? =/
Ne, nu är det dags att ta upp naturkunskapen igen.. - s u c k -
Over And Out
Kommentarer
Trackback
